Den unga svenskan Pannie ”Banzai” Kianzad var tvungen att dra sig ur sin match mot L.J. Adams på Heroes FC 1 men planerar att söka till nästa säsong av The Ultimate Fighter, och hoppas på att bli den första svenskan i UFC. MMAnytt besökte Kianzad för ett träningspass på Kaisho MMA i Helsingborg för att sedan tala med henne om Heroes FC, TUF, Fallon Fox, en utmaning till Martin Svensson, och mycket mer.
Den första gången jag träffade Pannie ”Banzai” Kianzad (3-0) var efter att hon slog Lina Länsberg (1-1) på Trophy MMA 1 i Malmö. Efter tre ronders krig som ständigt ackompanjerades av publikjubel var Kianzad minst sagt bekymrad över alla slagen hon hade tagit emot, men den inställningen varade inte länge. Hon växlade om, de sura minerna gick över till leenden och hon blev helt plötsligt samma glada Pannie som jag lärt känna den senaste tiden. Jag fick erbjudandet att få delta på ett träningspass på Kaisho MMA i Helsingborg och sedan intervjua Kianzad, jag gick givetvis med på det.
Kaisho är en imponerande och framför allt en stor MMA klubb, och jag imponeras faktiskt av lokalerna när Kianzad visar mig runt. Hon visar mig några av hennes favoritsubmissions och svep, och det går verkligen undan på mattan. Som fan är det härligt att se Kianzad träna igen, då hennes förra match på Trophy MMA 1 förra året var väldigt underhållande. Sedan dess har hon fokuserat på de bristerna som uppenbarade sig i hennes förra match.
”Jag har blivit bekväm min nya klubb, nya tränare, finslipat min boxning, gått ‘back to basic’, brottats mycket, scramblat mycket, legat underst mycket, jobbat mig upp från underläge,” berättade 21-åringen, och förklarade att den utvecklade träningen är för att förebygga onödiga slag i framtida matcther. ”[Det är mest i] framtida syften, och när jag kollar igenom Länsberg-matchen så ser jag att jag tog många onödiga smällar jag inte hade behövt ta om jag bara hade rört på huvuet lite. Jag tyckte att jag hade bra koll på min striking när jag mötte henne, men det kunde ha varit mycket bättre. Det finns alltid mer att förbättra.”
Trots att jag varit ute med en skada i några månader håller konditionen genom träningspasset utan större problem, och kombinationer på mittsar och sparring bemöts av komplimanger från Kianzad. ”Detta kommer ju gå utan problem”, tänker jag. Det återstår att se.
”Jag har inte riktigt grötat lika mycket som jag vill på marken i mina matcher, och jag ser fram emot att möta en bra grappler, som jag gjorde i min första match.”
Helsingborgaren var inbokad att möta brittiskan L.J. Adams (1-1) på Heroes FC 1 den 23:e mars, men var tvungen att hoppa av matchen på grund av en skada, jag frågade vad det var för skada, och tydligen så kom hennes spännande vinst mot Länsberg till ett högt pris.
”Min snok! När jag tränade inför Länsberg så åkte jag på ett skenben rakt över högra näsborren, och det svullnade upp och gjorde så att jag inte kunde andas genom näsborren. Jag kunde inte riktigt sparras fullt ut, men jag ville absolut inte ställa in [matchen på] Trophy.
”Så jag gick matchen, och jag kände absolut ingenting, men tyvärr så täppte Länsberg igen den andra näsborren, så jag hade två icke-fungerande näsborrar! Så jag hade lite svårt att träna inför Heroes, svårt att andas, att sparras fullt ut, och jag har ett litet ben som sticker ut här,” säger hon och försöker visa mig, men det syns inte i ljuset där vi sitter. ”Nu känns det mycket bättre, jag fick inte tävla under mars månad enligt läkaren, men jag är på bättringsväg.”
”Banzai” ersattes till slut av hennes forne motståndare Länsberg, som sedan vann ett enhälligt domslut mot Adams. Jag fortsatte med att fråga hur det kändes att hennes match togs av just Länserg, Kianzads förra motståndare.
”Först blev jag lite sur, men sedan så tänkte jag på att jag fick den först av en anledning. Hon fick den efter mig, så i vilket fall som helst så fick jag den först. Sedan vet jag att anledningen till varför jag och Adams skulle ha möts är för att jag tror att vi hade gjort en jävligt rolig match tillsammans. Om jag ska förutså den rätt, så hade den nog hamnat på marken, med mycket ground and pound, och många snygga submissionförsök. Jag tror det var det som jag saknade, för jag har inte riktigt grötat lika mycket som jag vill på marken i mina matcher, och jag ser fram emot att möta en bra grappler, som jag gjorde i min första match.”
Tillbaka på mattan i en av Kaisho MMAs salar är thaiboxningspasset klart och allt har gått bra, nu väntar endast fyspasset efteråt, skräddarsytt av just Kianzad. Jag hade ingen aning om hur sadistisk en så snäll tjej kunde vara på träningsmattan. Vi återkommer till resultatet.
En av de mest laddade debatterna inom kvinnlig MMA är för tillfället situationen kring Fallon Fox, en transsexuell fighter, född som man som i dagens läge lever, tränar och tävlar som kvinnlig MMA-fighter. Det är en minst sagt komplicerad fråga, en uppfattning som stärks av Kianzads svar.
”Det låter rätt sjukt faktiskt. Jag tvivlar på att hon är helt och hållet kvinna, styrkemässigt och allt det, då betyder det väl att det är ok om jag går och dopar mig? Jag vet inte, jag tycker det låter så bisarrt! Jag håller mig lite bortom det ämnet, men om hon nu är helt…om hennes östrogennivåer är som en vanlig kvinna, då måste det väl vara ok….jag får fundera på det!”
Givetvis fortsätter jag med att fråga om Kianzad hade kunnat tänka sig ta en match mot Fox, och hon svarar lika snabbt som självsäkert.
”Ja. Jag möter vem som helst, jag har aldrig varit den som riktigt bryr sig om vem jag möter. Allt händer av en anledning, får man en jättebra motståndare, så är det bara att hurra, du kommer ju vinna över henne. Det är skitballt ju,” säger hon och skrattar.
MMAnytt rapporterade tidigare om ”Banzais” planer att söka till den artonde säsongen av The Ultimate Fighter. Det är ett stort steg efter cirka ett år som proffs i Sverige, men än en gång skiner hennes självförtroende, stärkt av tre stabila insatser i buren.
”Jag vill bli den första svenska kvinnliga fightern i UFC, och jag tror jag har en jävligt bra chans att bli det. Jag har i och för sig bara gått tre proffsmatcher, men det räcker tydligen för att komma in. Det viktigaste är nog att jag är en underhållande fighter, jag tar inte ner folk och ligger i deras gaurd och myser, jag gillar att slåss. Ni får alltid se blod i mina matcher, det är vad folk vill se! Jag tror jag hade passat jävligt bra i TUF och jag har en bra chans att vinna.”
Det är ingen mindre än UFCs mästare i kvinnlig bantamvikt; Ronda Rousey som kommer agera coach på serien, mot vinnaren av Miesha Tate vs Cat Zingano, som går av stapeln på finalen av The Ultimate Fighter den 13:e april, jag frågar skånskan vem hon har tippat som vinnare.
”Jag har ju sett mycket av Tate, och hon kanske inte är jättebra stående, men hon kan ta mycket smällar, det såg vi när hon mötte Julie Kedzie. Hon har bra markarbete, det enda jag vill påpeka är att hon kanske slår för lite på marken. Hon är otroligt teknisk, hon vet hur man avslutar och gör det väldigt snyggt. Cat, jag har inte sett mycket av henne förutom att jag vet att hon kanske inte är så teknisk stående, men hon går framåt, hon är southpaw, och på marken vet jag inte hur Cat är. Tekniskt så tror jag på Tate. Jag tror att jag hellre hade velat ha Tate som coach om jag skulle komma in i TUF än Cat. Sedan mellan Ronda och Tate, det är skitsamma, bara man kommer in.”
I slutändan har dock Kianzad en preferens, om hon skulle få välja vem hon fick ha som coach, men det är inte nödvändigtvis på grund av just huvudtränaren.
”Jag tror faktiskt jag hade föredragit att vara i Rondas lag, för att hon är bra på marken, hon har bra nertagningar, hon själv är inte så bra stående, men hon har bra [striking] coacher, jag tänker så. Jag tror det hade gynnat mig i vilket fall som helst.”
Uttagningarna är den 15:e april i Las Vegas, och för den första gången i seriens historia så kommer huset att delas av både manliga och kvinnliga bantamviktare. Det är ett vågat beslut, och ett beslut som bäddar för gott om intriger som aldrig tidigare skådats i TUF-huset, något Kianzad håller med om.
”Jag älskar att kolla på Jersey Shore, jag tycker det är jätteroligt, jag tycker det är roligt när folk gör bort sig, när de dricker, whatever. Jag tror de gör det bara för intrigerna, för allt drama. Fightingmässigt hade det varit bättre om de höll det separat, mellan tjejer och killar, men de gör det bara för att det ska vara roligt. Om jag hade kommit in så hade jag bara fokuserat, kanske inte varit en fluga på väggen, eller den där blatten från söder, men folk hade kommit ihåg mig, det hade dem, på ett bra sätt hoppas jag.”
Det är svårt att tro att folk inte hade sett Kianzad i ett positivt ljus då hon är en genuint glad och positiv person som brinner för sin sport. Hon tränar hårt, peppar de hon tränar med och får ut både det mesta av både träningen och av sällskapet. Hon får även ut den sista energin jag har kvar under det speciella fyspasset. Efter ett stort antal explosiva fysövningar har Kianzad kört slut på mig helt. Tror jag. Jag får sedan äran att brottas med hennes träningskamrat Oskar Sollevi, som tränar inför tävling, och tar slut på den sista energin jag inte trodde fanns kvar.
Kianzads positiva utstrålning är av en stark konstrast till den fightern som senast slog ut Länsberg i den tredje ronden från mount. I buren är det inte samma glada och fnittriga Pannie som härjar. Jag frågar henne om skillnaden mellan MMA-Pannie och vardags-Pannie.
”Det borde du veta, du har umgåtts med mig en halv dag!” Skrattar hon, och konstaterar det uppenbara, men jag väljer att låta henne förklara själv på ett sätt som endast vardags-Pannie kan. ”Jag gillar att skilja de där två Pannisarna åt. När jag är på träningen så kan jag ha skoj, vi är som en familj, Kaisho och Rumble, men det är ändå jobb, du går dit för att träna, innan och efter träningen kan du ha skoj men annars är det bara fokus.
”När jag går till skolan, när jag är hemma, när jag är på jobbet, då vill jag bara vara Pannie. När jag är hemma så fnittrar jag och säger tröga grejer, ibland är jag jättetrög! I skolan tror jag att folk vill prata mycket om MMA-Pannie där, men jag vill helst inte det, jag vill bara vara Pannie som går i skolan och fixar matten, som det går segt med! På jobbet kommer det fram ibland…Men jag försöker undvika samtalet ‘jag tror du misstar dig’, jag sa det senast i helgen.” Hon berättar om hur hon undvek samtalet i helgen då hon tillfrågades om ämnet, och blånekade fullständigt, hur uppenbart det än var. ”Jag vill hålla mitt privatliv, jag tycker bara det är mysigt att vara normala Pannie, sedan på träningen kan jag vara hur mycket badass jag vill!”
”Jag fightas precis som om det inte finns någon morgondag, jag fightas lika bra som killar, jag gör underhållande matcher, och jag tror att jag är Sveriges hopp för en svenska i UFC”
Hon berättar även att hon har en dold talang, lik den som Frontier MMAs Martin Svensson har: Matlagning. Hon berättar att hon är väldigt bra på att laga mat och vill utmana Svensson, som deltog i tv-serien Sveriges Mästerkock. Jag hade ingen större anledning till att misstro Kianzad, men Svensson har tunga meriter i matlagning, och hon bestämmer sig då för att bevisa att fighting inte är det enda hon är bra på.
Ett visst antal fniss och rap senare så har jag fått smaka på en kycklingrätt med bacon och paprika som imponerar, och jag får erkänna att Svensson har konkurrens.
”Jag har en shoutout, det har jag faktiskt,” förklarade Kianzad. ”Jag beundrar den här personen mycket fightingmässigt och han har en passion, och det är matlagning, ni vet vem jag pratar om; ”Bacon-Martin”, Martin Svensson! Han är en grym fighter, grym på att ropa ut folk, och tydligen väldigt bra på att laga mat. Men det är så här, Martin, jag känner en person som är bättre på matlagning, och som är fighter, det är nämligen jag. Så jag utmanar dig! Jag utmanar dig till en cook-off! Vi möts halvvägs mellan Malmö och Helsingborg, så kan vi göra en egen master chef, så kan jag slå dig i matlagning! Och så kan vi ta en sparringrond sen!”
Efter ett gott skratt och en begäran från skribenten om att få agera domare i denna matlagningstävling glider samtalsämnet slutligen tillbaks till Ultimate Fighter. Jag ber henne förklara varför hon tror att hon kommer komma med i serien. Hennes ambitioner må vara stora, men hon har talangen, motivationen och ungdomen som driver henne framåt mot lycka. Jag tvingas dessutom erkänna att Kianzad nog är den roligaste MMA-fightern i Sverige, då Gunnar Nelson fortfarande håller titeln som den roligaste MMA-fightern i Europa. Kianzad är jordnära och tar inte sig själv på allt för mycket allvar, i stark kontrast till hennes fightingstil. Hon har allt som krävs för att bli en stor MMA-fighter, och det finns en god chans att hon blir det.
”Alla tror att Ronda är den bästa kvinnliga fightern i hela världen, men jag tror att jag är kapabel till att bli bättre. Jag fightas precis som om det inte finns någon morgondag, jag fightas lika bra som killar, jag gör underhållande matcher, och jag tror att jag är Sveriges hopp för en svenska i UFC. Jag kanske inte är perfekt tekniskt, men jag kommer ta mig till toppen.
”I slutändan handlar det om vilka de vill ha i huset, de kommer gå efter personligheterna. Jag har en tendens att bli lite nervös och blyg när jag måste prestera, men jag måste nog bara visa vanliga Pannie. Det är jag, det är så här jag är, jag är lite korkad, jag är lite fnittrig och säger fel grejer ibland, men jag kan fan slåss.”
***
”Jag vill tacka mina sponsorer som vanligt, Six Deuce, KO-store för kosttillskott, min pappas verkstad; Helsingborgs bilverkstad och skadecenter Helsingborg, holla! Och till alla där ute: Var ödmjuka. Och slåss!”